Hur en kväll kan ge en så många olika och splittrade känslor när man tänker tillbaka på den. Hur en kväll kan bli så fantastiska med just dom personerna. Hur kvällarna numera aldrig slutar som man trodde att de skulle. Idag mår jag som jag förtjänar men det är jag ganska så nöjd med.

Bilder: wildfox

bilder: vamoose

Om när allt man vill är att alla ska gå hem så att man bara kan lägga sig ner i sin säng och gråta för att man saknar någon så fruktansvärt mycket.

Istället satt vi i ett grått rum i A:s säng och allt kändes så fult. Det fanns inget vackert eller tonårsaktigt över det. Inga gröna gräsmattor med vackra låtar. Bara ett stökigt rum och Håkans sämsta låt.

Varför går tiden så långsamt när man är ung?

Bilder hittade via vamoose

Varje gång jag går på din gata funderar jag alltid ut dialoger vi ska ha om vi skulle stöta på varandra. När vi väl gör det blir det dock oftast bara en nick eller ett kort leende

"åh snälla snälla. vet du receptet på att längta efter ensamheten som jag just nu är så rädd och allergisk mot. men som jag vet att man måste klara av i vissa doser som vuxen människa..."
Jag tror egentligen inte att jag har svaret på det. Jag har aldrig varit särskilt ihopsatt med en annan människa och därför är jag så van vid att vara ensam. Den dagen då jag fastnar i någon kommer antagligen hela mitt liv att vändas upp och ner. Den ensamheten som jag tidigare har varit så bekväm i kommer jag kanske att börja hata då. Kanske.

Annars handlar det nog om att omge sig i en mysig ensamhet, att tycka om sin omgivning och veta att alla man älskar finns så nära, även fast du inte har dom där just precis då.

"...så säger hon något klokt om att livet inte blir till någonting om man inte vågar och när man är modig så blåser det och det måste man orka för annars sitter man bara hemma och ångrar sig och så lever alla andra livet istället för en själv" av niotillfem.

Har egentligen inte så mycket på hjärtat idag. Har legat och läst Sandras frågestund och frågat mig själv hur det kan vara möjligt att känna igen sig så enormt mycket i en annan människa.

Bild: Lina Scheynius

Bild: The cherry blossom girl som bor i ett så fint rum.

Den här veckan bor jag ensam igen och känner mig aldrig så lugn som då. Det är väldigt skönt att jag tycker så mycket om att bara vara med mig själv. Tänker tillbaka på veckan efter en festival förra sommaren, hur jag kände mig helt tom efter alla intryck och händelser och bodde ensam en hel vecka efter festivalen. Gick knappt utanför dörren, istället bakade jag, sydde kjolar, tittade på film, försökte läsa lite och lagade pastarätter.

En gång för väldigt länge sedan hittade jag den här texten på Annika Marklunds blogg. Jag sparade den på min dator och läser den ibland. Den är nämligen fruktansvärt fin, läs!

Efter femton går det uppåt, framåt.
Bit ihop och håll huvudet högt.
Lyssna inte på vad de säger, och inte på vad de inte säger.
Skit i att de tittar, skit i att de inte tittar.
Tonåren ett helvete som handlar om att överleva tills det riktiga livet börjar.
Lägg din tid på att bli en ännu finare, mer intressant människa så länge.
Läs böcker, lyssna på musik, spela instrument, titta på film och tv-serier, skriv poesi,
berättelser eller låtar, lär dig allt om datorer eller fransk film eller påfåglar eller vad du nu
är intresserad av.
Ät, sov, andas, överlev.
Det är nog det bästa tips jag kan ge till en 15-åring.
Överlev bara. Allt blir bättre.
One day, everything's going to be better for you.
Jag lovar.

bilder: theneverendingstory

Jag hoppas att inte Stockholm kväver mig

Trevlig helg! Nu ska jag snart bege mig ut i fredagskvällen trots att jag är så trött att jag skulle kunna somna på en sekund. Nyårslöftet säger dock att jag ska ta alla chanser som kommer så nu ska jag ha roligt, hoppas ni också får det.

Bilder: tompalumbo

Så underbart tjejiga bilder från fantastiska thegirlwhotamedthetiger.

Känner att jag har tappat bort mig själv lite under lovet. Behöver greppa tag i vardagen igen, för en gångs skull behöver jag den. Behöver rutinerna och vetandet att det är vårtermin vilket betyder att värmen och lättheten snart är här.

Får ångest över att jag det senaste dagarna har rökt alldeles för många cigaretter. Nu ska jag göra varm choklad vilket jag inte har druckit på hur länge som helst. Har börjat fila på mina nyårslöften också, de kretsar kring att ta alla chanser som kommer, ta hand om sina vänner, bli kär på riktigt, ta tag i skolan och att resa till minst tre länder. Och att skriva ännu mer. Att lära sig skriva om kärlek även fast det är så svårt.

Bild 1: saga

Bild 2: lina scheynius

Hade jag en bra kväll? Absolut, den bästa på länge. Blev jag också ledsen, besviken och arg - ja, mer än på länge. Älskar att jag kommer några fina människor närmare och närmare men samtidigt kommer jag allt länge ifrån andra vänner. Vänner jag verkligen vill fånga tillbaka till mitt liv.

Kaoset som bröt ut senare under kvällen njöt jag på något vis av. Hur en viss person var i samma lägenhet som jag och hur han under några få sekunder stod så extremt nära mig. Hur jag också svek en annan person och kan faktiskt inte riktigt komma fram till om jag ångar det eller inte.

Vinet talade väl mest under kvällen och jag talade mest ute på balkongen med cigaretten i handen.

2010 ska bli ett år av att börja våga. Våga, våga, våga. Det känns som om jag alltid säger så till mig själv men ni får önska mig lycka till.

Om 2009

Bild: Linda Alfvegren

Det här året har jag varit alldeles för nervös och osäker till en början, varit trött på min klass, min skola och allt runt omkring mig, haft fantastiska resor med ännu mer fantastiska personer, drömt alldeles för mycket om personer jag inte kan få, drömt om personer som jag inte har vågat komma nära, drömt om att bli stark, modig och mer social, velat starta om på nytt i en ny skola, insett att jag tycker om min gamla skola, fått tillbaka vänner och förlorat andra, känt mig ledsnare men samtidigt haft mitt bästa och roligaste år 2009.

Gott nytt år!

Om askungen Erika Ascot

Visst minns ni bloggen black ascot, den som dock visade sig vara marknadsföring för föreställningen Vanessa på Malmö Opera. Bloggen som de flesta trodde var skriven av en riktig person - föräldralösa Erika, boendes med sin styvmor i en våning på Östermalm och som ägande dagarna åt dyr shopping, plommonvin och drömmar.

Jag tycker vi ska påminna oss och läsa några utdrag från bloggen. Jag älskade den nämligen, tog inte Erica på så stort allvar men drogs in i hennes värld och kunde inte släppa hennes ord.

Jag drömde om mammas svarta klänning hela natten. Är det vanligt att plagg spökar för en? Mer naturligt skulle det väl vara om det var mamma själv som satt i sängkanten och tittade vakande över mig. Fantomvakade. Inte hennes tomma svarta sidenklänning.

Lämnade alla lampor tända när jag gick till skolan i förmiddags. För att det inte skulle kännas ensamt när jag kom hem igen. Men det gjorde det ändå såklart. Det är inget några lampskärmsdämpade watt kan göra något åt.

Har börjat dricka 7elevenkaffe. Skäms inte ens. Det är ju inte kaffet, utan hon. På andra sidan disken. Tunn som en blyertspenna. Tjock svart lugg över ögonen. En gång såg jag henne sticka en av sina svarta naglar i ansiktet på en enorm motorcykelsnubbe som höll på att skrika åt sin tjej. Killen såg livrädd ut och försvann snabbt ur butiken. Sedan dess har jag fantiserat om henne varje natt. Jag kallar henne Lolita och drömmer att hon bor i en liten vindskupa någonstans på Söder där hon sitter på nätterna och röker prince och skriver böcker (jag har sett henne läsa tjocka ryska (?) böcker flera gånger). Så nu köper jag sju söta koppar varje dag och drömmer om att ett av hennes långa mörka lössläppta hårstrån ska landa i min kopp. Jag vill slicka i mig hennes dna.

min moster:

* läppar röda som hallon och en själ svart som en skogstjärn hörde jag en av hennes 3675 älskare säga. (tror egentligen varken läpparna eller själen var de kroppsdelar han var mest intresserad av)

* äger fler än 700 klänningar (som dock snabbt åker av så fort en man kommer i närheten)

* är den enda människa jag vet som kan se skillnad på en manolo- och en guccisko bara genom att se hur hon som bär skorna rör sig.

jag har varit hennes fånge sedan jag var sju. egentligen är det väl en definitionsfråga: ibland går det dagar utan att vi träffas. det är många rum mellan oss, men det är hennes bergamot jag vadar genom i hallen, hennes kaffe jag hypnotiskt brygger på morgonen och hennes klandrande ord jag gör mitt bästa för att ignorera. min moster har en skattkammare på nyckelvridningsavstånd från sin säng. Garderoben. garderoben med mammas skatter, som i högerled gick till moster och inte till mig. där hänger givenchyn och glimmar i mörkret, alaïabootsen står uppradade. dries första kollektion, yves saints sista.

killarna jag träffar lever i klyschor. De fattar inte att herrskjortorna och de gotiska stringtrosorna är värre än att handla en ros från en gatuförsäljare, det är värre än att matcha play-tshirts. värre. reducerar mig till en uttjatad filmscen. smala ben, ciggen, gardinerna, gammal ingrodd lukt av trött dior homme-parfym, utsikten. tvingas jag in i den situation en gång till kommer jag inte att byxlös sätta mig i fönstret för att vila blicken. jag kommer hoppa.