ibland hittar jag en rolig youtubevideo och kan inte låta bli att direkt skicka den till dig. vet att du kommer att skratta, skriva tillbaka något fyndigt som jag kommer att le åt.

ibland ser jag någon med liknande mönster på sin tröja som de du brukar ha, tänker på dina kläder, känner genast din lukt.

ibland när jag är på väg hem på natten kan jag nästan automatiskt, och utan att ens reflektera över det, börja skriva ett sms till dig.

ibland när jag loggar in på facebook kan jag känna på mig att du kommer att vara inloggad, jag har lärt mig dina tider.

det är läskigt hur nära man kan komma en annan människa.

Allt känns väldigt okomplicerat och enkelt just nu. Jag är sjutton år, går snart ut tvåan på gymnasiet och lever i ett vårfullt Stockholm utan några större krav eller måsten. Det har varit sommar de senaste fem dagarna. Tjugofem grader och alla, alla, alla sitter utomhus, dag som natt. Jag har suttit i parker hela helgen, druckit vin och umgåtts med mina finaste vänner. Och med honom.

bild: julia

Igårkväll kom jag hem ovanligt tidigt för att vara en utekväll. Jag drack te och satte på en film medans jag väntade och hoppades på att du skulle ringa. En timme senare gjorde du det och strax efter stod du utanför min dörr.

Det kändes så himla bra bara.

Låter ungefär så här:

Lyssna

den där dagen då det var lite för varmt men det var vår och vår är alltid vår och jag älskar plötsligt ord som oss och vår.

den där dagen jag hade en perfekt hårdag,

vi hade legat i sängen alldeles för länge, nästan hela dagen.

hur all vår lycka gör mig sjuk och får mig att tappa balansen.

hur det känns som att jag aldrig är stabil längre.

förstår inte hur något så fint kan få mig att tveka.

så många minnen, stunder och ögonblick som får mig att bli alldeles vek när jag tänker på dom, alla dessa husväggar som räddar mig från att tappa balansen, utsikter som bara du kan hitta och alla dessa andetag.

bild: iliveinoctober