vemod & kvällar

“Att känna sig som en blandning mellan hybris och total osäkerhet” som någon jag inte minns namnet på sa i en intervju jag läste. Att vara så jävla självsäker på sig själv men ändå knappt ta någons komplimanger och snälla ord på allvar. Att må dåligt när man går genom skolans cafeteria, att ta allas blickar negativt och att titta ner i marken med slokande axlar. Att bli full av lycka vid en mening om vad någon har sagt om en men sekunden efter trycka ner orden i magen och tänka att det där säger dom bara för att vara snälla eller för att driva med mig.