tisdag 4 maj 2010




den där dagen då det var lite för varmt men det var vår och vår är alltid vår och jag älskar plötsligt ord som oss och vår.
den där dagen jag hade en perfekt hårdag,
vi hade legat i sängen alldeles för länge, nästan hela dagen.

hur all vår lycka gör mig sjuk och får mig att tappa balansen.
hur det känns som att jag aldrig är stabil längre.

förstår inte hur något så fint kan få mig att tveka.

så många minnen, stunder och ögonblick som får mig att bli alldeles vek när jag tänker på dom, alla dessa husväggar som räddar mig från att tappa balansen, utsikter som bara du kan hitta och alla dessa andetag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar