När jag tänker på hur det skulle vara om det var vi.
hur fina dina ögon skulle vara en centimeter ifrån mina.
på hur du inte skulle få plats i min säng.
på hur jag skulle bli irriterad på dig ibland och du skulle skratta för jag är dålig på att vara arg.
Istället ser vi bara varandra från var sin ände av korridoren.
tittar ner igen för att sedan få ögonkontakt precis då vi går förbi varandra.
vi har skapat vår rytm. En tyst rytm som jag tycker om att kalla ”vår”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar