Varje gång jag går på din gata funderar jag alltid ut dialoger vi ska ha om vi skulle stöta på varandra. När vi väl gör det blir det dock oftast bara en nick eller ett kort leende

"åh snälla snälla. vet du receptet på att längta efter ensamheten som jag just nu är så rädd och allergisk mot. men som jag vet att man måste klara av i vissa doser som vuxen människa..."
Jag tror egentligen inte att jag har svaret på det. Jag har aldrig varit särskilt ihopsatt med en annan människa och därför är jag så van vid att vara ensam. Den dagen då jag fastnar i någon kommer antagligen hela mitt liv att vändas upp och ner. Den ensamheten som jag tidigare har varit så bekväm i kommer jag kanske att börja hata då. Kanske.

Annars handlar det nog om att omge sig i en mysig ensamhet, att tycka om sin omgivning och veta att alla man älskar finns så nära, även fast du inte har dom där just precis då.

"...så säger hon något klokt om att livet inte blir till någonting om man inte vågar och när man är modig så blåser det och det måste man orka för annars sitter man bara hemma och ångrar sig och så lever alla andra livet istället för en själv" av niotillfem.

Har egentligen inte så mycket på hjärtat idag. Har legat och läst Sandras frågestund och frågat mig själv hur det kan vara möjligt att känna igen sig så enormt mycket i en annan människa.

Bild: Lina Scheynius

Bild: The cherry blossom girl som bor i ett så fint rum.

Den här veckan bor jag ensam igen och känner mig aldrig så lugn som då. Det är väldigt skönt att jag tycker så mycket om att bara vara med mig själv. Tänker tillbaka på veckan efter en festival förra sommaren, hur jag kände mig helt tom efter alla intryck och händelser och bodde ensam en hel vecka efter festivalen. Gick knappt utanför dörren, istället bakade jag, sydde kjolar, tittade på film, försökte läsa lite och lagade pastarätter.

En gång för väldigt länge sedan hittade jag den här texten på Annika Marklunds blogg. Jag sparade den på min dator och läser den ibland. Den är nämligen fruktansvärt fin, läs!

Efter femton går det uppåt, framåt.
Bit ihop och håll huvudet högt.
Lyssna inte på vad de säger, och inte på vad de inte säger.
Skit i att de tittar, skit i att de inte tittar.
Tonåren ett helvete som handlar om att överleva tills det riktiga livet börjar.
Lägg din tid på att bli en ännu finare, mer intressant människa så länge.
Läs böcker, lyssna på musik, spela instrument, titta på film och tv-serier, skriv poesi,
berättelser eller låtar, lär dig allt om datorer eller fransk film eller påfåglar eller vad du nu
är intresserad av.
Ät, sov, andas, överlev.
Det är nog det bästa tips jag kan ge till en 15-åring.
Överlev bara. Allt blir bättre.
One day, everything's going to be better for you.
Jag lovar.

bilder: theneverendingstory

Jag hoppas att inte Stockholm kväver mig

Trevlig helg! Nu ska jag snart bege mig ut i fredagskvällen trots att jag är så trött att jag skulle kunna somna på en sekund. Nyårslöftet säger dock att jag ska ta alla chanser som kommer så nu ska jag ha roligt, hoppas ni också får det.

Bilder: tompalumbo

Så underbart tjejiga bilder från fantastiska thegirlwhotamedthetiger.

Känner att jag har tappat bort mig själv lite under lovet. Behöver greppa tag i vardagen igen, för en gångs skull behöver jag den. Behöver rutinerna och vetandet att det är vårtermin vilket betyder att värmen och lättheten snart är här.

Får ångest över att jag det senaste dagarna har rökt alldeles för många cigaretter. Nu ska jag göra varm choklad vilket jag inte har druckit på hur länge som helst. Har börjat fila på mina nyårslöften också, de kretsar kring att ta alla chanser som kommer, ta hand om sina vänner, bli kär på riktigt, ta tag i skolan och att resa till minst tre länder. Och att skriva ännu mer. Att lära sig skriva om kärlek även fast det är så svårt.

Bild 1: saga

Bild 2: lina scheynius

Hade jag en bra kväll? Absolut, den bästa på länge. Blev jag också ledsen, besviken och arg - ja, mer än på länge. Älskar att jag kommer några fina människor närmare och närmare men samtidigt kommer jag allt länge ifrån andra vänner. Vänner jag verkligen vill fånga tillbaka till mitt liv.

Kaoset som bröt ut senare under kvällen njöt jag på något vis av. Hur en viss person var i samma lägenhet som jag och hur han under några få sekunder stod så extremt nära mig. Hur jag också svek en annan person och kan faktiskt inte riktigt komma fram till om jag ångar det eller inte.

Vinet talade väl mest under kvällen och jag talade mest ute på balkongen med cigaretten i handen.

2010 ska bli ett år av att börja våga. Våga, våga, våga. Det känns som om jag alltid säger så till mig själv men ni får önska mig lycka till.