vemod & kvällar

Om när allt man vill är att alla ska gå hem så att man bara kan lägga sig ner i sin säng och gråta för att man saknar någon så fruktansvärt mycket.

Istället satt vi i ett grått rum i A:s säng och allt kändes så fult. Det fanns inget vackert eller tonårsaktigt över det. Inga gröna gräsmattor med vackra låtar. Bara ett stökigt rum och Håkans sämsta låt.

Varför går tiden så långsamt när man är ung?

Bilder hittade via vamoose